När Kwame var fem år kom ett par till hans hem i Winneba i Ghana. De frågade om de fick ta med sig Kwame och sa att han skulle få gå i skolan. Paret gav föräldrarna lite pengar. När Kwame morgonen därpå vaknade i parets bil var han i staden Yeti vid den stora Volta-sjön.
   – Vi tog en båt till en ö. När paret lämnade mig till en man sa han att jag måste följa med ut i kanoten och fiska. Det var mycket svårt i början och jag kunde inte simma, berättar Kwame.
   Nu var han en slav som arbetade varje dag och varje natt utan hopp om fram­tiden.
   – Men när jag blev större började jag drömma om att en dag bli rik och att min familj skulle jubla när jag kom hem.

Två timmars sömn

Varje dag, vid sex-tiden på kvällen, packade Kwame näten i båten och gav sig ut på sjön tillsammans med sin slavherre, Brother Abbam.
– Månen och stjärnorna hjälpte oss, men vi använde också ficklampa. När det var dåligt väder var det svårt att se och jag var rädd.
   – Först la vi i nätet, som skulle dras upp tidigt på morgonen. Sedan kastade vi i ett annat nät gång på gång och drog det efter kanoten i flera timmar, tills vi vände hemåt vid midnatt, förklarar Kwame. Han sov i kanoten ett par timmar innan det var dags att ge sig ut på sjön igen för att dra upp nätet.

När han kom hem på morgonen brukade Kwame kasta sig i vattnet för att bli ren. Under tiden som slav kunde han aldrig tvätta sig eller sina kläder med tvål.
   När han burit fisken de fått till slavherrens fru hjälpte han henne att röka den. På eftermiddagen återvände Kwame till kanoten för att tömma den på vatten och för att laga näten till fram till klockan sex, då det var dags att ge sig ut på sjön igen

Farligt arbete

Många slavbarn har drunknat under fisket på Volta-sjön.
   – En gång när Brother Abbam ville att jag skulle dyka ner och lossa ett nät som fastnat sa jag att jag inte vågade. Då tryckte han tryckte ner mig under vattnet. Jag trodde att jag skulle dö.

– När han blev arg slog han mig med paddeln, säger Kwame och visar ett ärr i pannan. Han brukade också slå mig med stålvajern, som vi lagade näten med, och kalla mig dum.
   – Brother Abbams egna döttrar fick tre mål mat om dagen. Dom fick fisk och såser till sin kenkey (majsmjölsgröt) och banku (kassawagröt) och ibland läsk. Men under åren hos dom drack jag bara sjövatten. Jag fick mat en gång om dagen och aldrig något till gröten.

Räddningen

– Jag hörde att det fanns människor som kom och hämtade barn. Men Brother Abbam och andra slavherrar skrämde oss med att dom som kom ville röva bort oss, och att vi skulle springa och gömma oss.
   När han var åtta år, och varit slav i tre år, stod Kwame vid stranden och tog hand om näten när han såg en motorbåt närma sig.
   – Jag trodde att det var min mamma som kom för att hämta mig, så jag sprang inte iväg.

I Skyddade hemmet

Kwame kom till organisationen Challenging Heights Skyddade hem för befriade slavbarn.
   – Jag behövde bara gå upp på morgonen, bädda, ta en dusch, äta frukost, gå till skolan och lägga mig i sängen på kvällen. Och ingen slog mig eller lät mig svälta.
   – Jag tecknar mycket, men jag målar aldrig motiv från min slavtid. Det skulle bara påminna mig om allt det hemska.
   Kwame fick nu vänner, tre mål mat om dagen och kunde titta på TV i Skyddade hemmet. När ett år gått började man tala om att han skulle återförenas med sin familj. Kwame längtade mycket, men det var en sak han inte ville missa innan han åkte hem:
   – Jag ville uppleva julen i Skyddade hemmet en gång till. Vi övade julsånger och danser och jag var en av dansarna. Vi fick julkläder, godis, kakor och läsk. Julmåltiden var så god, kyckling och ris.

Äntligen hemma

Det blev nästan som Kwame hade drömt om. Han kom inte hem rik, men när hans familj såg honom jublade och grät de alla.
   – Under tiden på ön och i Skyddade hemmet tänkte jag mycket på mina föräldrar och kände igen dom direkt när jag såg dom. Pappa lyfte upp mig i luften!
   – Jag är lycklig nu. Challenging Heights ger mig kläder och dom och pappa delar på skolavgiften. Jag går i sjuan nu.

Kwame, 16 år, Ghana

Representerar barnarbetare och barn som utsätts förmännisko­handel och slaveri.
Bästa upplevelsen: När slavherren tryckte ner mig under vattnet.
Lyckligast: När jag kom tillbaka till min familj och pappa lyfte upp mig.
Bästa jag vet: Måla tavlor